Pedal board build – Part II: I sawed, I sawed, I sawed

In the first episode we explained the problem and had a brief look at a somewhat working yet flawed solution.

Brief:

Problem: Pedals, pedals everywhere!

Solution #2: A piece of wood, cut in smaller pieces

Pictured above is a piece of wood, 900x300x18 [mm] with some pencil marks (later revised). The plan is to cut this thing up to make a board roughly 690×300. First plan was 600×300 but after placing a few pedals on that area I realized I wanted it a little bit bigger.

Here’s the original plan:

The idea is having three boards, 80×690, with a bit of space in between and three pieces, 70×300, holding it all together. Finally a 60×690 board at the back to give it a bit of an angle.

I probably should’ve measured or at least though about pedal size before settling but with the work being done mainly while both kids are asleep at the weekend the window of time is not that great. And I’m inpatient…

The first actual piece of work done! These are the three 70×300 pieces supposed to hold everything together. I don’t have a proper work bench but a bar stool and some clamps works just as good! Baby monitor featured in the last picture…

Using a hand saw was a bit heavy for a slender person like myself. I do own an electrical circular saw but I’ve never used one and am a bit worried I’d not be handling it correctly and lose a lot of blood.

Note that I’ve cut these bearing pieces against the fibers… Not the recommended way to do it, I’ve heard.

This is the end result. It took me two days to get them done… Had I used the circular saw I’d have been done in half an hour.

And this is roughly what it all will look like put together. Looks pretty nice! Not perfect when it comes to the spacing, but it looks like it’ll work.

Next time we’ll search the house for some dried out wood glue to put everything together!

Pedal board build series:
Part I
Part II

Pedal board build – Part I: The problem, in a cardboard shell

I’ve come to like pedals. I’ve soldered a few together, bought a few and repaired or modified most of them. But when it comes to playing I’ve rarely used more than one or two at a time. It’s always been a hassle bringing a couple of pedals and a bunch of cables in a backpack, a wah-pedal for a ten second part in one song… Oops, forgot the split cable for the power supply, got to run and buy batteries at 7-11!

Short version, I’m in dire need of something to attach my pedals to and a pedal board seems like something that would fit that description.

Most persons would probably make the good decision to go to the store and buy one. However, we have a family proverb that goes ”Varför köpa för fem spänn det jag kan bygga själv för en tia?”. Roughly Americanized: ”Why buy for a nickel that which I can build myself for a dime”.

Solution #1: Cardboard box from IKEA packaging in a laptop bag.

 

This is an arranged picture (although the cardboard box is authentic). The real thing sported five pedals + a wah on the side. Power supply consists of a strip of outlets and two 9V AC/DC adapters.

Pros:

• Cheap
• Pedals stays close to where you put them
• Keep the cabling between sessions
• Lightweight

Cons:

• Looks cheap
• Not much room
• Flat surface makes stomping a bit hard
• Lacking in sturdiness
• Cabling quickly became a crows nest
• Pedals not properly secured
• Low life expectancy with heavy use
• Probably does not invoke a professional expectation

Verdict:

Better than nothing, Some of the problems could probably be solved but the concept seems flawed and not really worth to expand on.

My first solution, although useful, was somewhat sub-optimal. So some weeks ago I bought myself a piece of cheap wood (900x300x18) at JULA (which I guess might be something like Home Depot although I’ve never been to one). My dad’s a carpenter and engineer so I should, genetically speaking, be able to produce at least something. Possibly.

Stay tuned for Part II, in which we turn a piece of wood into smaller pieces of wood!

Pedal board series
Part I
Part II

 

Cleaning Day & Melophonic Melodies & Trip to planet 23 & 5AM Waltz

Tänkte det var dags för en post… Har väl knappast några läsare men vill ändå posta ett par låtar.

Vet inte om låtarna är helt klara men ett par av dem har jag inte kvar projekten för så de får vara som de är.

Börjar med det äldsta:

1. 5AM Waltz

Minns inte när jag gjorde den men det är lite tretaktsarpeggioelektro. Tror jag hade nån Pink Floyd-inspiration när jag gjorde låten.

2. Trip to Planet 23

Mer elektro med konstigt orgel- och theremin- break i mitten (som ska kännas rymdig och nollgravitation) och en kick som aldrig lyckas plocka ettan. Lite 80-talig.

3. Cleaning Day

Tror jag gjorde låten när jag egentligen skulle städa och tvätta.

4. Melophonic Melodies

Mitt senaste mer eller mindre färdiga alster. Hade en melodi i skallen på vägen hem från jobbet och ville göra nåt av den. Rätt snabbt ihopjammad men jag blev ganska nöjd. I princip är den ett litet kollage av allt jag gillar i elektronisk musik: En melodi som sätter sig, 4-on-the-floor kick, arpeggion, pads…

Trummorna är diverse trummaskinssamplingar jag hittat nånstans på nätet någon gång. Alla synthar är gratisgrejer och för er som vill googla dem tänkte jag lista lite:

Grundriffet, och melodin jag hade i huvet spelas dels på en mellotronplug vid namn Tapeworm, dels på DavoSynth, som är nån VST-variant av en gammal synth, vet inte vilket…

Basen körs på nån Moog-aktig variant vid namn MicroMoon.

Stab-ackorden spelas E-line String, som ska emulera en gammal stringsynth.

Padsen i breaket är spelade på Voyager, en kraftfull softsynth som är ett helvete att programmera men låter fint…

Vi har ett litet arpeggio (älskar arpeggios 🙂 ) som spelas på en annan rätt trevlig Moog-emulator kallad MiniMogue VA.

Laddar ni hem allt detta kan du alltså göra lika fin musik som jag! 🙂
Är du sugen på att remixa är det förstås bara att säga till också!

Men nu är det snart dags att skåla in vintersolståndet (stånd, hihi!) med sista whiskyn i flaskan!

God jul och allt sånt där, nu har ni fått årets julklapp!

Kram och hej!

Envy No One – Tough

Mer nostalgi från gymnasiet. Envy No One bestod av jag själv på gitarr, Gustav på trummor, Thilda på sång, Christoffer på bas och Daniel på gitarr. Thilda sjöng senare i Satirnine som i alla fall fick en ZTV-hit innan de splittrades. Daniel spelar idag i Divider. Christoffer har spelat i lite olika band och har alltid varit väldigt kreativ instrumentalist och musiker. Gustav spelade alltså samtidigt som detta gitarr och sjöng i CoMa och spelar nu blås i Lekande Barn.

Dessa fyra låtar med Envy No One är inspelade av Ismail på ADAT i en källare. Det är 90-tal…

Envy No One – Tough

1. Tough
2. Didn’t want you
3. Photos
4. Forced

CoMa – Portal of Hell

Ok, nu går vi tillbaka tio år i tiden… Gymnasiet. CoMa startades av Gustav (gitarr/sång), Tony (trummor), Erik (gitarr) och Johan (bas). Själv spelade jag, tillsammans med bl a Gustav, i bandet Envy No One (mer om det i senare post). Så det här är lite nostalgia från forntiden, inspelat i Studio Deadly (tror jag den hette) långt ute på landsbygden utanför Norrtälje. Jag är inte involverad alls så hoppas det är lugnt med de andra pojkarna att jag lägger upp det här! Titelspåret syftar på första avsnittet av Dantes Divine Comedy (bild ovan från Wikipedia…).

CoMa – Portal of  Hell

1. S.A.G.A. (a Star Age Growing Alive)
2. Running in Nowhere
3. Future
4. Mysterious
5. Portal of Hell
6. Vårt liv är bra
7. Baksmälla

Missa inte de andra posterna med CoMa:
Have We Ever…?
Man of the Century

CoMa – Man of the Century

Ok, mer CoMa… Det har blev den sista inspelningen vi gjorde innan vi lade ner sommaren 2002. Bara fyra låtar, vår produktionstakt hade minskat ganska kraftigt vid den här tiden och repen, vill jag minnas, var hyfsat ineffektiva…

Men Man of the Century blev en kul skiva, troligen den mest 70-talsinspirerade av alla. Inspelad under ett par dagar i Roger Skoghs Studio Largen utanför Norrtälje, det här var min första kontakt med 2″ rullband… Och på bara fyra låtar hinner vi med 3 leadsångare, 3 låtskrivare, 2 trummisar, 3 gitarrister. Det som hade blivit det vanliga CoMa-konceptet med andra ord. Not Me har vi i alla fall kört när vi har haft reuinon men resten är nog nästan helt ospelade… Artwork av Lisa (har tyvärr ingen mer högupplöst bild…).

Man Of The Century

1. Not Me
2. After Midnight
3. Never Learn
4. The Lonely Lord

Mer musik finns på musiksidan, exempelvis mer CoMa.

CoMa – Have We Ever…?

Sommaren har passerat utan några poster här. Tvivlar på att någon har saknat det å andra sidan…

Tänkte starta hösten med att ladda upp lite gammal CoMa (för er som vet vad det var). Det här är låtar som nog ganska få har hört, även bland våra gamla fans. Skiva nummer ett blir Have We Ever…? som vi spelade in själva våren 2001, om jag inte minns fel. Det har var under tiden vi väntade på att bli klara med ett annat album, The Hidden Forest (ska försöka hitta nån av de skivorna och ladda upp också), som tog ungefär ett år att bli helt klara med… Under tiden hade vi tappat en medlem och gjort låtar som vi tyckte bättre om än de gamla så vi gjorde denna själva på ett par veckor. Ljudet är inte det bästa, skulle gärna leta upp inspelningarna och göra om det idag, men det är en del kul låtar i alla fall… Mina egna favoriter är nog Holy Smile, Nothingness och Coma.

CoMa – Have We Ever…?

1. Holy Smile
2. Stole My Life
3. Have You Ever…?
4. Nothingness
5. Coma
6. Spacefart
7. All Creation

Missa inte mer musik på musiksidan!

Gitarriggen just nu…

Tänkte göra ett litet showcase av gitarriggen som den ser ut för närvarande. Minst två pedaler till är på gång inom snar framtid, troligen någon mer…

Så här ser hela härligheten ut:

Och min fina klassiskt röda SG:

Förstärkaren är en Blackstar HT-5, en fantastisk liten 5w rörförstärkare:

På orientaliskt vis börjar vi från höger till vänster med Moody Fuzzen. Första pedalbyggsatsen jag gjort (men inte första pedalen). Har tänkt att den ska pimpas så småningom. Låter som en fuzz ska låta (ljudexempel kan komma). Ganska dynamisk i minimumläge och väldigt skräpig i max… Saknar tonkontroll, får kanske sätta en EQ efter.

Nummer två är en Ibanez SM-9, eller Super Metal. I grunden är det, vad jag förstår, två stycken tubescreamers med en trebands EQ. Väldigt dynamiskt och trevlig overdrive men tar lite tid att ratta. Förstår inte riktigt varför de valde att kalla den Super Metal men det lät väl ballt på 80-talet… Denna är lånad för länge länge sen av min gamla vän Jonas och har hittills inte krävts tillbaka…

Level och Drive är rätt självklara, Edge, Attack och Punch är EQ:n. Edge är ett ganska skarpt mellanregister som man gör bäst i att dra av lite på om man inte vill ha radio-sound. Attack är diskanten, vilken jag tycker är snyggast att dra upp rätt kraftigt. Punch är då alltså basen som med fördel dras upp i alla fall lite grann men kan justeras efter smak…

Nästa pedal är ännu ett Moody-bygge, denna gång ett tremolo. Enkelt och kanske begränsat men är rätt bra på det den gör. Standard sinustremolo i lagom tempointervall. Kan köras på 9 eller 12 volt. På 9V är djupet lite för svagt och på 12V får man en rätt kraftig boost med extra kräm i diskanten. Funderar på att modda om den med volymratt när jag orkar. Just nu är den som en oreglerbar treble boost om man drar ner depth-ratten. Som resten av hemmabyggena är den tänkt att pimpas så småningom, kom gärna med förslag och tips!

Efter tremolot syns Moody-bygge nummer tre, Moody Echo med Mushroom mod. Ett standarddelay med två kontroller, tid och feedback. Mushroom mod är lilla LDR-en längst ner till höger. Det är alltså en ljuskänslig resistor med vilken man kan ändra ekotiden genom att täcka för den. Kul grej för psykedeliska experiment. Är just nu tyvärr alltför brusigt för att vara användbart på riktigt, kanske gjorde något fel i kopplandet. Men delay är alltid kul att leka med ändå…

Därefter kommer två whawhor (eller hur säger man i plural?). Nummer ett är en vanlig standard crybaby, även den lånad på obestämd framtid av Jonas. Börjar tyvärr brusa när man trycker den i botten, får nog öppna upp och kolla lite, men låter fint annars. Kanske lite för mycket resonans för min smak men det får man leva med… Låter fint efter fuzzen och tremolot i boostläge.

Wahwah nummer två är lite mer av en raritet: Paraclete Productions Wa-Vol. PP verkar inte ha gjort någonting annat än denna, och troligen inte denna heller. Lite efterforskning visade att den troligen är byggd av Foxx och exakt samma pedal finns med en mängd olika märken på. Tanken är i alla fall att det ska vara en volympedal och wah-wah i ett. Stänger man av wah-wah blir det en volympedal. Normalt har volympedaler dock maxläget om man tippar den längst framåt, den här är tvärtom (eftersom potentiometern som styr wah-wahn är gjord så). Mycket skumt… Jag valde dock att koppla bort volympedalsdelen och göra den true bypass istället.

Här nedan ser vi själva loggan. Ser i princip exakt likadant ut på de andra Foxx-pedalerna. De säljer faktiskt fortfarande, eller snarare igen, den fetare versionen av den här pedalen: Fuzz-Wah-Volume Machine. Med andra ord, fuzz, wah wah och volympedal i samma burk. Den vane pedalmasturbören ser i denna bild en liten egenhet hos pedalen i fråga: Instrumentingång till vänster, förstärkarutgång till höger. Till skillnad från i princip alla andra pedaler… Dumt, tyckte jag, och kopplade om det.

På nästa bild ser vi de fantastiska möjligheterna i tonförändringar med pedalen. En vridströmställare växlar mellan fyra olika lägen: Brite, Mellow, Funky och Mellow (igen). För er elektronikintresserade växlar den alltså mellan olika uppsättningar kondensatorer. Mellow-lägena är i princip oanvändbara på gitarr. Bara basregister går igenom. De ljusare lägena går tyvärr inte upp så mycket i diskant som man kunde önska, annars är det en betydligt subtilare wah wah än crybaby. Mindre resonans men alltså svår i diskanten. Kanske går att byta värden på några kondingar för att få det bättre. Tar med glädje emot tips.

Orkar inte fixa upp ljudexempel nu, kanske kommer så småningom.

Lyxig potatissallad

Det här är nog bland den lyxigaste potatissallad man kan tänka sig. Den bygger på den fantastiska smakkombinationen mellan potatis, rosmarin och getost. Kräver lite förberedelser men är rätt enkel ändå. Den här smakupplevelsen är värd det!

Du behöver:

• Potatis (av någon fast sort, ett par stycken per person)
• Getost (200 gram räcker till 3-4 portioner)
• Rödlök
• Vitlök
• Rosmarin (med fördel färsk)
• Salt & peppar
• Olivolja
• Vinäger (vitvin eller äppelcider går bra)

Gör nåt sånt här:

Skölj och skrubba potatisen. Skiva i tunna skivor, ca 3 mm blir bra. Jag brukar behålla skalet.
Häll olja i en skål eller djup talrik, klipp ner rosmarin och pressa ner ett par vitlökar.
Lägg den skivade potatisen i oljan och blanda runt lite. Låt ligga så länge som möjligt och gör resten under tiden…
Beronde på hur mycket potatis man gör kan man nu välja att steka på spisen eller köra i ugn. Steker man på spisen har man lite mer kontroll men det brukar ta lite längre tid. Gör man mycket måste man nästan köra i ugn.
Ställ i så fall in ugnen på 200-250 grader. Hög temperatur går snabbare och ger lite mer yta.
Skiva getosten. Tunna skivor blir bra. Den kommer bli smetig när det väl blandas så formen spelar inte så stor roll.
Hacka eller skiva löken.
Blanda olja och vinäger i valfritt kärl (3:1 är vanlig ratio). Klipp ner mer rosmarin, pressa i mer vitlök. En skvätt salt och peppar skadar inte heller.
Lägg ut den skivade marinerade potatisen på en plåt. Försök sprida ut så att det blir ett tunt lager så går det snabbt. Häll över eventuell överbliven marinad (är det mycket kan man också använda det till vinegretten). Alternativet är alltså att steka i panna på spisen.
Salta och peppra potatisen innan du steker den i ugnen.
Håll koll på potatisen, för det brukar gå snabbt. Själv har jag somnat ifrån den vilket istället gav väldigt goda chips. Annars är det 5 – 10 minuter som gäller.
Ta ut potatisen när den är mjuk och gärna har fått lite gyllene yta på sina ställen.
Häll över potatisen till en lämplig salladsskål och lägg till getost och lök. Blanda tills getosten blivit lite smetig och häll över vinegrette.
Kan ätas varm eller kall beroende på förutsättningar. Ett utmärkt tillbehör till grillat!

Hör gärna av dig om du testar den och kom med tips på förändringar!

Auberginetzatziki

Jag har stulit konceptet från Sebbe men det här är en fantastiskt god smet man kan ha till grillning eller på en macka eller till vad man nu känner för.

Se till att ha:

• Aubergine

• Turkisk el grekisk yoghurt (alternativt köra vanlig yoghurt genom ett kaffefilter för att bli av med vätska, vaniljyoghurt rekommenderas ej)

• Vitlök

• Basilika (gärna färsk, kan bytas mot andra örtkryddor man gillar eller koriander för lite asiatisk touch)

• Salt & peppar

• Olja för stekning (jag brukar steka i olivolja men vissa opponerar sig mot detta…)

Gör ungefär nåt sånt här:

Hacka aubergine i hyfsat små bitar. Strimlor på ca 2 cm med 1/2 – 1 cm diameter kan vara lagom. Större bitar kan också vara trevligt så man får lite att tugga på.
Hur mycket man använder är förstås upp till hur mycket smet man vill ha. En hel normalstor aubergine räcker till en hink turkisk yoghurt.
Blötlägg auberginebitarna i 15-30 minuter.
Slå i olja i en stekpanna. Hacka ner basilika och pressa ner ett par – tre – fyra vitlöksklyftor.
Häll av vattnet och låt gärna bitarna ligga och rinna av i en sil eller durkslag i ett par minuter.
Stek auberginebitarna i basilika- och vitlöksoljan. Några minuter räcker. Bitarna mjuknar lite och får gärna få sig en lätt brynt yta. Salta och peppra gärna under stekningen.
Lägg bitarna i durkslag igen så att en del av oljan rinner av. Själv snålar jag sällan med oljan så det kan bli lite extra…
Släng ner de stekta auberginebitarna i en lämplig skål och häll över lämplig mängd yoghurt.
Pressa ner ett gäng vitlöksklyftor efter smak. För en liter yoghurt kan man utan problem köra ner 4-5 stycken men alla gillar det inte lika mycket som jag…
Blanda ihop, avsmaka och ta i extra salt och peppar om det behövs. Använder man tillräckligt vid stekningen ska det inte behövas.
Ställ i kylen tills det är dags för servering. Kan gärna stå i någon dag eller två så att smakerna sprids i yoghurten.

Produktutveckla gärna och hör av dig med hur det blev!